onsdag 3 november 2010

Avundsjuka

Nu blir det ett riktigt ärligt inlägg.

Igår hade jag en hemsk morgon och jag kände mig som världens sämsta mamma. Ella är JÄTTE avundsjuk på Wille och igår tog hon varje litet tillfälle att försöka nypa, slå eller trycka honom hårt i ansiktet. Det var inte så lätt att göra i ordning oss eller fixa frukost. Sedan kom vi i allafall iväg till dagis. Vid lunch ringer dagis och säger att hon hostar och måste hämtas. När vi kommer hem måste jag amma Wille och då börjar Ella terrorisera Wille igen. Som tur är kom Ellas farmor och hämtade henne och åkte till badhuset för att bada. (Ella var inte alls dålig och ska till dagis igen i morgon)

När Ella åkte iväg började jag gråta. Inte just för att hon åkte utan för mina egna tankar. Ella är min lilla ängel och har alltid varit det tills nu. Jag har sett så många likheter i henne och älskat hennes humör, som hon ärvt från mig. Nu känns det helt utmattande att ha henne hemma och jag längtar bara till alla små stunder som jag bara kan njuta av henne. Det gör såååå ont i mitt hjärta när jag måste säga till henne hela tiden och dessutom behöva ta tag i henne för att hon ska släppa Wille. Jag grät för att jag älskar henne så mycket och jag vill inte att hon ska behöva bära så mycket ilska som hon verkar ha i sig just nu. Fy, nu gråter jag igen...

Någon annan som råkat ut för syskon-avundsjuka? Vad ska man göra? Jag försöker ge henne så mycket positiv uppmärksamhet som det bara går och försöker välja mina strider....

2 kommentarer:

Therese Wahlström sa...

Här är det inte så farligt med avundsjukan, mer att Henry inte låter Charlie röra något av hans leksaker. "min min min" låter det då...
Men jag tror inte det är så mycket du kan göra åt saken. mer än att se till att hon inte gör Wille alltför illa (som ni ju redan gör) och försöker ge Ella extra mycket kärlek! Det är en stor omställning att han plötsligt kom in i hennes liv och hon tycker nog att han är "ivägen" helt enkelt. Särskilt nu när han är så liten och kräver mycket vård. Så småningom kommer det lugna ner sig och hon kommer tycka det är toppen med en lillebror som hon kan leka med, så ha tålamod vännen!
Skickar en hel bunt med styrkekramar!

Anonym sa...

Precis som Therese kommenterat så är det en jätteomställning i din lilla dotters liv. Det finns faktiskt en riktigt bra grej du kan göra. Ha inte så bråttom att låta henne gå till förskolan. Avundsjuka brukar ge med sig när man får vara delaktig och lära känna sitt nya syskon i lugn och ro precis som du och pappan måste göra. Hon är faktiskt ganska liten själv och det förskolan erbjuder henne har hon många år kvar att ta del av. Lycka till.